Görel Lindahl

Jag har skrivit denna bok av flera anledningar. Den viktigaste är att mitt liv har varit relativt brokigt och att jag sällan stannat upp så att mina barn riktigt har vetat vad jag hållit på med. Mest har de nog märkt att jag varit borta en hel del av olika anledningar som jag nog inte berättade så mycket om. Mina två barnbarn vet ännu mindre om mitt liv och jag tror att det kan vara ganska roligt för dem att veta exempelvis hur min barndom var. Att min svärmor ställde upp på många sätt under mina egna barns uppväxt gjorde att jag fick ganska stor rörelsefrihet under mitt yrkesverksamma liv vilket haft stor betydelse för hur mitt liv utvecklat sig.

En annan anledning är att jag vid rätt tillfälle blev erbjuden att vara med i projektet Skriv ditt liv. Det började som ett EU-projekt i Umeåregionen under ledning av Jenny Eklund. Alla som skriver sin livsberättelse uppmanas att lämna in texten till Folkminnesarkivet för att sparas till eftervärlden. Jenny Eklund var ledare för ett antal studiecirklar och jag deltog under en termin. Det var så jag kom igång med start 2006.

En tredje anledning är att jag finner nöje i att skriva. Jag har inga trösklar därvidlag utan det har mer varit en fråga om att ta sig tid med det utöver plikter och uppdrag som jag åtagit mig eller hamnat i. Jag har hållit på med många olika saker och skrivandet av denna bok har inte prioriterats särskilt högt förrän på sista tiden. Jag har nämligen börjat inse att det brådskar om boken ska ha en chans att bli färdig medan jag lever. Och helst vill jag ju att mina barn och barnbarn ska hinna läsa i den också så att jag får höra deras reaktioner. Och få komma med fördjupningar, kanske förklaringar. Jag har fått återuppleva så mycket av mitt liv att det varit en sann njutning även om det även hänt tunga saker i mitt liv. Där har skrivandet samtidigt fungerat som terapi vilket varit enbart positivt.